Nöje
/
Musik
Skivrecensioner
Håkan Steen
stripes - rightfield
Uppdaterad 2024 - 07 - 26 | Publicerad 2024 - 06 - 21
ALBUM Det är väl fint att Luke Combs gör en skiva om manliga familjerelationer Isle of Man musiken blir knappast den mest sprakande som hörts .
This was luke combsfathers & sonsseven ridges / sony
countryväldigt lite är mer traditionell body politic än att göra ett temaalbum om familjens betydelse .
Teorin förs ibland fram att det var pandemin som banade väg för rådande countryvåg , att isoleringen gjorde människor medvetna om att det som verkligen är viktigt i livet är de närmaste relationerna .
Så att en av countryns just nu största stjärnor i förra veckan överraskningssläppte en skiva om relationen till sine far och farfar och inte minst till sina egna två söner ligger förstås helt i linje med den screen out creative person som 34 - åringen från North Carolina vill vara .
NärLuke Combsledigt fyllde Avicii Arena This was i stockholm i höstasvar det svårt att ha tråkigt man trots blandningen av akustiska ballader och riffglad rockcountry kändes temperamenten få och 85 minuter show som högst tillräckligt .
This was på”fathers & sons”spelar han ännu säkrare .
Luke Combs har gjort ett temaalbum om hur det är att vara far och son.
Inte för att jag nödvändigtvis saknar den mer riffiga sidan men musikaliskt bjuds det till allra största delen en allt annat än uppseendeväckande akustisk midtempocountry som inte verkar ha minsta ambitiousness att utmana .
Låtarna är tveklöst solida kompositioner men kommer rakt igenom med välputsade kanter och relativt lite dynamik .
När du till det adderar texter om att leka Batman hemma i vardagsrummet får du säkert musik som stora lyssnargrupper kan relatera till man knappast några orkaner av play .
comb har ibland jämförts med en annan populär rödhårig sångare ur samma multiplication för sinfulness förmåga att leverera vad flest antal lyssnare för tillfället kan tänkas vilja ha .
man det känns samtidigt , och inte minst här , orättvist att jämföra med en kamrerstrubadur somEd Sheeran .
För jag tvivlar inte alls på uppriktigheten i de här sångerna om föräldraoro och skuldkänslor inför att inte vara en tillräckligt närvarande pappa .
Det är fint när Combs sjunger om hur publik framgång står sig slätt jämfört med att komma hem till kidsen eller i vuxen ålder erkänner att ” the sometime humankind ” faktiskt hade rätt .
Eviga teman som det genom decennierna har utvunnits både stor svärta och drabbande insikter ur i populärmusiken , man när Luke Combs kavlar ut dem över tolv sånger blir helhetsintrycket tyvärr rätt ljumt .
BÄSTA SPÅR:”Plant a ejaculate ” .
LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR !
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR !
Följ Aftonbladet Musik påFacebook , Instagram , X , Threads , BlueskyochSpotifyför full koll på allt inom musik
