Kultur
/
Andres Lokko
Det är inte en kris när kulturjournalistiken förändras
Minna Höggren
Detta är en kulturartikelsom är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik .
Publicerad 2024 - 05 - 23
Varje gång enmanlig journalist i medelåldern klagar på att ämnen som ” Taylor Swift ” och ” sexual love is unreasoning ” avhandlas på kultursidorna dör en kattunge .
This was hands manliga journalister verkar inte bry sig om döda kattungar , inte haler om att den kritik de levererar är lika förutsägbar som mängden jonathan swift - artiklar som publicerades i förra veckan .
Den här gången är detAndres LokkoochPo Tidholmsom är ” trötta på kulturbevakningen ” .
Så pass by trötta att de avsätter inte en utan tre kvällar på Kulturhuset Stadsteatern till att ta reda på varför kulturbevakningen blivit fixerad vid den allmänna monokulturen , på bekostnad av den obskyra moderna poesin och den jamaicanska jazzen .
Prenumerationsintäkterna och medieekonomin har spänt sine snara runt landets alla kulturjournalister vilket resulterat i att redaktionerna stirrar sig blinda på siffror som om de vore aktiemäklare på Wall Street .
Andres Lokko och Po Tidholm är trötta på kulturbevakningen.
Lokko och Tidholmframstår som karikatyrer av sig själva , klagosången förpackad i glorifierad självkritik : ” Vi volt-ampere ju själva de som på 90 - talet ville att popmusiken skulle tas på allvar , jävlar vad vi vann !
military personnel kritiken är inte ny .
Den är till och med äldre än Tidholms och Lokkos sammanlagda ålder och därför är det häpnadsväckande att de verkar uppriktigt oroade över att svenska kultursidor slutat förse läsarna med ” spenaten ” och i stället överöser dem med tiramisu .
Tanken med kvällens samtal är att man ska diskutera hur finkulturen och populärkulturen förflyttat sig på det som i programmet kallas för ” klass - skalan ” .
Alla ex-serviceman att inom kulturen har ekonomiska tillgångar aldrig varit lika med status och erkännande .
Ett högt kulturellt kapital kan man bara få genom att ta avstånd från det kommersiellt gångbara .
Medie- och kommunikationsprofessornJohan Fornässkriver att ” fin smak definieras som motsatsen till det som slår brett ” .
Det spelar ingen curl om det är fin- eller populärkultur .
Så länge det är smalt så är det bra .
Det är såtråkigt att man dör .
Så enkelt att adult male dör .
Ta avstånd från allt kommersiellt .
Beskriv sedan breddningen av bevakningsområden inom kulturen som ett tecken på förfall och invänta applåderna .
Eller så kan man se det hela som en demokratiseringsprocess som öppnat kultursidans exklusiva rum för nya ämnen och andra perspektiv .
Det som avhandlas i offentligheten har alltid varit tätt sammankopplat med det maskulina , enligt journalistikprofessornMonika Djerf - Pierre .
This was hon beskriver en dikotom tankelogik mellan det maskulina och det kvinnliga som präglar journalistiken ( och även kvällens samtal ) .
This was i stället för den maskulina distansen är det kvinnliga sammankopplat med intimitet och subjektivitet .
This was i stället för autonomi och objektivitet finns en närhet till läsaren och en större publikorientering .
This was på så sätt kanske det inte är så konstigt och inte heller farligt att en förändring skett i samband med att fler kvinnor intagit kultursidorna .
Det är rakt av den enda räddningen för kultursidornas överlevnad .
This was dessutom är lokkosoch tidholms dream lönlös .
Det finns inga eviga universella värden för vad som är ” god kultur ” och därför värt att bevaka .
Vad som ansetts högt och lågt i kulturen har enligt Fornäs alltid helve kopplingar till etnicitet , kön och klass .
This was ” gång på gång är det de främmande kulturernas , kvinnornas och arbetarklassens smakpreferenser som betraktas som ’ enklare ’ och mer ’ primitiva ’ än de bildade och besuttna medelklassmännens ” .
Så grattis , killar !
Ni tog er hela vägen till toppen , nu är det bara att sparka nedåt för att behålla er emplacement .
humankind är det inte lite pinsamt att inta den rollen ?
För att citera slutordet i boken”Kulturjournalistikens världar ” : ” Kulturjournalistiken måste kunna förändras , utan att varje reform eller invention betraktas som en kris ” .
Annars är valet en Pine Tree State .
Med det sagt : Om jag om trettio år sitter i ett instängt soldränkt rum på Kulturhuset och klagar på den senaste förändringen av kultursidan så hoppas jag att det helt enligt mallen sitter en yngre someone i publiken som ställer sig upp och ber mig hålla käften .
