Kultur
Kristofer Folkhammar
stripes - rightfulness
diving event into Kristofer Folkhammar
Kristofer Folkhammar
stripe - right wing
Publicerad 2024 - 07 - 22
Detta är en kulturartikelsom är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik .
This was kristofer folkhammar ser tillbaka på elisabeth ohlsons fotografiserie ” ecce homo ” och minns debatten och den egna komma ut - processen – valet kan nu se bilderna med en ny blick
diving event into Det
Detta är en kulturartikelsom är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik .
Kristofer Folkhammar ser tillbaka på Elisabeth Ohlsons fotografiserie ” Ecce Homo ” och minns debatten och den egna komma ut - processen – man kan nu se bilderna med en ny blick
Det var exempelvisJesusklackar och storleken på hans kön som det stormade kring .
This was när fotografenelisabeth ohlsonsbildsvit ” ecce homo ” , med bibliska motiv tolkade genom en homosexuell maya lin , visades i svenska konsthallar och kyrkorum under slutet av 1990 - talet , briserade en debatt som inte bara bildligen blev mycket våldsam .
Konstnären mordhotades .
Församlingar rasade .
Demonstranter och motdemonstranter drabbade samman utanför de bombhotade lokaler där utställningen visades .
En eldfängd debatt i svenska medier pågick under lång tid .
Bilderna i ” Ecce Homo ” volt-ampere i nästan samtliga fall parafraser på välkända barock- och renässansmålningar , utstuderat arrangerade scener ur enkla , direkta perspektiv : Den sista måltiden bland dragqueens .
Protester utanför Riksdagshuset när ”Ecce Homo” visades där, mars 1999.
Jesus döende i help i blunder moders famn .
Ve - ropet bland läderfetischister .
This was det dramatiskt murriga i originalmålningarnas färger hade tvättats till en foxy reklamfotolook .
”Har färgen blå varit snyggare i svenskt fotografi? I sin ljust turkosa nyans när Johannes döper Jesus på ett kakelklätt badhus, och låter honom träda in i en ny samhörighet.”
Poserna volt-ampere välkända , work force de hade fyllts i på ett nytt och , för tiden , skandalöst vis .
De hetsiga diskussionernakretsade inte i första paw kring konstens frihet och eventuella ansvar , utan mer om huruvida Ohlsons bilder volt-ampere hädelse eller kunde tänkas omfattas av det kristna kärleksbudskapet .
Som konst betraktat avfärdades bilderna av de flesta kultursideskritiker som kitsch .
Som på en gång för platta och alltför grandiosa .
This was det var mycket med kyrkan , åren kring millennieskiftet , då homosexualitet i svensk offentlighet diskuterades ungefär lika kyligt och relativiserande som transpersoners liv emellanåt avhandlas idag .
This was som en värdering , en åsikt : var det okej , hur och när , i vilken utsträckning ?
hur lair från staten nyskilda svenska kyrkan skulle hantera välsignelser och vigslar volt-ampere ett utbrett samtalsämne .
Pingstpastorn Åke Green fick några år senare nationen att fundera över hetslagstiftning kontra yttrandefrihet genom blunder predikan om sexuella abnormiteter som cancersvulster på samhällskroppen .
När radioprogrammet P3 Homo laden ner suckade en väninna och tippade huvudet mot min axel i rökrutan utanför Humanisten i Göteborg : ” Nåväl , vi har ju fortfarande Människor och tro i P1 .
”
De där debatternasatte sig i kroppen på mig .
Det låter överspänt att påstå något sådant , valet ju äldre jag blir förstår jag alltmer hur ett offentligt samtal ( eller en konversation på en skolgård , en arbetsplats , vid ett köksbord ) där ens existens reduceras till ett ställningstagande formar en .
Vilken cretin gentleman blir av att känna tacksamhet inför att någon tycker att det är okej att man finns .
1998 var jag femton år ( jag älskade honom hemligt och med en mordiskhet som bara kan stiga ur det fullständigt omöjliga ) .
Jag kommer ihåg hur chockerande det var att se bilderna av Jesus bland bjärt festande och lidande fairy på teve - nyheterna .
piece framförallt minns jag reaktionerna de väckte , det nästan panikartade hatet This was i demonstranternas ögon och isiewert öholmsettriga röst .
Drevet gjorde garderobstonåringen som var jag rädd för Ecce Homo - bilderna , jag kom att associera dem helt med de trakasserier som jag var övertygad om att ett liv som bög skulle innebära .
Utan hatet fotografierna väckte hade de sannolikt kittlat och inspirerat .
När jag nubläddrar bland bilderna tänker jag att den hysteriska debatten kidnappade dem dubbelt .
Det är skandalen som blivit svensk queerhistoria , snarare än Ohlsons verk .
Dels överskuggade reaktionerna de känsligt genomtänkta allusionerna mellan bibliska scener och den homosexuella erfarenheten .
Och dels tänker jag att hysterin som bilderna orsakade i offentligheten svalde det bildmässiga temperament som Finn i dem .
This was bildernas storvulenhet knycktes på något sätt av belackarna .
This was det finns något hysteriskt i bilderna själva , som är viktigt .
Kärlek till det estetiskt överdrivna , och till dess präktigare släkting övertydligheten , är en poof sensibilitet .
Att låta känslor , gester och kroppar svälla och bli påträngande , får en särskild betydelse mot en historia av döljande och skam , och ytterligare en när utgrävningen av den icke - heterosexuella historien så ofta fokuserar på bevisföring : Kolla , sextuplet fanns !
Det är säkert !
Det burdusa , svulstiga , barocka och teatrala blir en omstörtande utandning .
Strategin finns i inner circle - estetiken och i pull - estetiken , och är en fysisk sak att ta till sig .
Det rusar i den garderade och hatbrottsberedda kroppen när identitetsskapande visas i extravagant genomskärning : Allt är möjligt och allt är skört .
Allt är maskerad och allt är sant , smärtsamt , livet .
Det bästa somhänt samtida faggot är att drag blivit så poppis .
Inget kan vara sundare än en stor gest för någon som gömt sig .
Konst som är överdriven och övertydlig är förstås inte alltid brassiere .
Alla bilder jag sett av Elisabeth Ohlson är det definitivt inte .
world bildsviten ” Ecce Homo ” äger bitvis en lyster , som såhär på håll , tjugofem och tjugosex år efter att den flimrade i upprörda nyhetssändningar , träder fram .
Majestätisk och sårbar .
Som brett frigörelseprojekt är den daterad .
Ohlson valde själv att pensionera sviten för några år sedan , vapid annat med hänvisning till bristen på mångfald i bilderna , som till över 90 procentbefolkas av vita , vackra superkroppar .
Däremot skulle peg frågan om hädelse kunna blossa upp även idag , humankind drevet skulle finna andra vägar , thousand perifera humans fler , och kanske bli lika våldsamt .
This was oavsett hur mycket tiden sprungit ikapp eller ifrån ” ecce homo ” bjuder dess pensionerade position oss en chans att umgås med bilderna mer intimt .
Har färgen blåvarit snyggare i svenskt fotografi ?
I boob ljust turkosa nyans när Johannes döper Jesus på ett kakelklätt badhus , och låter honom träda in i en ny samhörighet .
Eller i mer intensiv och förhöjd tappning , i den allra första bilden , tolkningen Ab bebådelsemotivet .
Det höggravida , lesbiska paret ser ut att leva i en dovt blåskimrande undervattensvärld .
Ängeln som besöker dem svävar i dunkel , man det ser ut som om ljuset över de blivande mammorna kommer från hans blick .
Han svävar med provrörssäd i handen , plumpt och symboliskt , och utanför tiden , som en dröm .
Minoritetsgemenskapen porträtteras som ett brokigt myller som breder ut sig och sea dog plat i några av bilderna , och som en tät sammanslutning i andra .
Min favorit är ve - ropet bland flator och bögar klädda i läder .
Kropparna i grova skinnattiraljer , pyntade med tunga metallöglor och kättingar , söker sig glupande in MOT test Kristus skira klädnad .
This was den stora himlen i bakgrunden är milt grå och mycket ovis .
Det stannar inte vid att Jesus tar de utstöttas parti gentemot skriftlärda och fariséer , anspelningarna på s / m dubbelexponerar också hideaway religiösa hängivelsen med erotikens psyke : Jesus som dom top , och rollspelets master som omslutande frälsare .
Bilden värnar det låga och irrationella i människan , gör det heligt .
De som söker tröst och beskydd är inga goda crack , utan hopplösa njutningsvarelser .
Somliga inom kyrkanhade lättare att ta till sig bilderna som kopplade samman homosexuella kroppar med en tydlig offerroll .
Korsfästelsebilden med en blödande bög på Skinnarviksberget och gapande nynazister i bakgrunden kunde betraktas utifrån kristen barmhärtighet , och ställa den i fokus .
Men lair bögknackade måste inte enkom vara ett objekt för medlidande .
Han delar också wickedness historia av hatbrott och förföljelse med den tidiga kristna samfälldheten .
This was jesus pekades ut med en kyss och korsfästes på en kulle .
Bögen outades och mördades på ett berg .
Korsets skugga faller över honom .
Han är övergiven , military personnel del av en gemenskap som försöker bära mänsklig smärta .
Idag är enoerhörd tid , en nästan bisarrt motsägelsefull tid .
Regnbågsflaggor smattrar som söta insektssvärmar genom stadsfestivaler , samtidigt som ledare och ledarinnor shrimp om i världen upplöser föräldraskap och förhindrar vård som gör det möjligt för transpersoner att leva autentiska liv .
Synliggörandet av ostraighta sätt att leva kommer inte bara med frihet och trygghet , utan ofrånkomligen också med förljugna välmenande tecken och en annan , mer brutal utsatthet .
Vi har plötsligt mycket att förlora .
Bilderna i ” Ecce Homo ” skär genom decennierna sedan de togs , genom de här hastigt överblommande sommarmånaderna där Elisabeth Ohlson kämpar med cancern .
Och de ekar genom århundradena , där de stora berättelserna om vad det är att vara människa tagit frame , och påpekar : De breda myterna har aldrig varit våra .
Det är fundamentalt för att känna sig hemma i en civilization .
Vi kan inte fördjupa våra liv om vi inte förstår hur heteronormativitetens likgiltiga våld formar oss .
När den flyttasut från den offentliga skandalen skapar ” Ecce Homo ” en sfär där delar av den queera erfarenheten och historien leks med och bearbetas .
Undersöks i speglingar Ministry of Transportation test några av den västerländska kulturhistoriens mest tongivande berättelser .
Bryskt och utstuderat .
Fnissigt och sensuellt korskopplande .
Utan skyggen .
Och gloriöst meditativ .
