Nöje
/
Musik
Skivrecensioner
Håkan Steen
stripe - right hand
Uppdaterad 2024 - 05 - 18 | Publicerad 2024 - 05 - 17
record album Billie Eilishs tredje album är hennes mest utmanande och varierande hittills .
” reach me operose and gentle ” lär inte vända upp och ned på popen som debuten man känns känns som musik med betydligt längre bäst före - data point .
Billie EilishHit me heavy and softDarkroom / Interscope / Universal
POPDet är bara fem år sedanBillie Eilishsläppte sitt debutalbum”When we all strike departed , where do we go?”och omedelbart blev en av mod pops största stjärnor .
Och det här är blott hennes tredje fullängdsskiva .
Själv har hon inte hunnit fylla mer än 22 .
Ändå känns det som att This was hon har varit med operating system länge .
Billie Eilish gör pop med nya perspektiv på sitt tredje album ”Hit me hard and soft”.
De gotiskt viskande , mörkt minimalistiska poplåtarna om ångest , depression och förlorad kärlek som gjorde tjejen i grönt hår och baggy tröjor till någon som miljontals tonåringar nålade upp över sängen framstår redan som något avlägset och passerat .
Vilket sannolikt både har att göra med att de sena tonåren är en sällsynt omvälvande och intensiv time period i en människas liv och den moderna popmusikens behov av att göra varje skivsläpp till ett nytt och gärna stort artistiskt steg .
This was på förra albumet”happier than ever”sjöng eilish redan om kändisskapets baksidor och presenterade sig som något scoria lätt uppfuckad edition av den klassiska hollywood - vampen .
När Los Angeles - sångerskan nu återvänder – tre år , några singlar och en ” Barbie”-hit senare – försöker hon både åter knyta an till den där 17 - åriga debutanten , personen hon fortfarande väldigt mycket känner att hon är trots alla miljarder stream och Coachella - succéer , och ta goof grej vidare .
” murder me difficult and soft”är med sina tio låtar hennes mest koncisa album hittills .
Eilish har inte släppt några singlar då hon vill att lyssnarna ska uppleva , och upptäcka , skivan som en helhet .
Så känns också albumet som hon ochFinneas O’Connell , hennes storebror , ständige producent och högra hand , har drömt ihop i trespass studio apartment ovanligt mycket som en sammanhängande svit sånger .
Känslorna shrimp kändisskapet är ett tema även här .
This was ”people intend i wait felicitous / just because i mother penny-pinching / But the older me is still me and peradventure the substantial me / And I suppose she ’s pretty”som hon sjunger i öppningsspåret ” Skinny ” .
Några rader längre fram i texten konstaterar hon:”When I abuse off the stagecoach , I ’m a hiss in a batting cage ” .
Det går förmodligen att tolka som lyxgnäll från en stjärna valet när det är någon som under hela uppväxten brottats med komplicerade känslor kring sitt eget utseende och blev superkänd innan hon ens fick rösta går de också sannerligen att förstå .
Icke desto mindre är det en vacker låt .
This was eilish följer upp den med ” lunch ” , en högst sannolik score där hon lyfter in sig själv på klubben och på ett nytt och synnerligen rättframt sätt vågar stå för vem hon är och vad hon känner:”i could feed that female child for tiffin / Yeah , she dance on my clapper / perceptiveness like she might be the one ” .
Albumet håller sig kvar på dansgolvet This was och i den för eilish ljusare tonen i lågmält dansanta ” Chihiro ” .
This was ” razz of a plume ” är i drop the ball tur en för den här artisten oväntat konventionell r’n’b - popballad med romantiska drömmar om varaktig kärlek military man så graciöst utförd att den känns fullt logisk på skivan .
Särskilt som hon återkommer till att vilja vara den viskande nattklubbschanteusen i flera andra spår , inte minst ” Bittersuite ” och den fascinerande minipopoperan ” L’amour de ma vie ” , som börjar This was i bedagadlana del rey - romantik för att märkligt naturligt växla över i den sortens neo-80 - talspop som bildade något slags mod popskola medThe Weeknds”Blinding visible radiation ” .
Albumet håller sig precis som allt Eilish och hennes bror har släppt ifrån sig föredömligt sparsmakat och återhållet human being är samtidigt fullt av små finesser som man nästan måste trycka hörlurarna mot öronen för att uppfatta .
Eilish har både musikaliskt och textmässigt helt och hållet kommit ut ur tonårsrummets svartvita värld och upptäckt åtskilliga fler nyanser och gråskalor .
Livet är komplext och må vara jävligt men det finns alltid saker att tro på och vara stolt över , och det kan faktiskt rentav vara OK att vara den man är .
” reach me gruelling and indulgent ” lär inte vända upp och ned på popen på det sällsynta sätt som debuten lyckades göra gentleman kan mycket väl vara skivan i Eilishs diskografi med längst bäst före - data point .
LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR !
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR !
Följ Aftonbladet Musik påFacebook , Instagram , X , Threads , BlueskyochSpotifyför full koll på allt inom musik
bonus
BÄSTA SPÅR:”Blue ” .
I det nästan sexuality minuter långa avslutningsspåret kämpar Eilish förgäves med den förgörande känslan av sprucken kärlek som vägrar att dö , allt medan musiken vindlar imponerande sömlöst mellan urkalifornisk Fleetwood Mac - tonic , hypermodern rap och svepande 40 - talsromantik .
VISSTE DU ATT …
I ett försök att vara klimatvänlig släpper Eilish alla fysiska varianter av albumet i limiterade upplagor och tillverkade av endast återvunnet textile .
LYSSNA OCKSÅ PÅ : Förra Billie Eilish - albumet ” well-chosen than ever”,Lana Del Reys”Did you live that there ’s a burrow under Ocean Blvd ” ochAdeles”30 ” .
